Hej, Vi har en ny app!
For att din app ska fortga fungera som det ar tankt behover du uppdatera till nyaste versionen. Klicka kungen knappen pro att uppdatera!
Ifall en faktum tycks alla deltagare i den debatt som utlostes fran Goteborgs-Postens kulturchef Bjorn Werners kronika ifall ratade Tinderman vara overens: Den nya digitala dejtingekonomin inneha vinnare, och den har forlorare.
Sydsvenskan
Det ar emellertid en offentlig undran vilka dessa ar – under tiden Werner (GP, 2/1) framhaller de socialt forfordelade mannens sexuella pina gallande den digitala arenan, inneha till exempel Expressens Anna Hellgren (13/1) visat gallande att dessa man knappast kan sagas vara mer drabbade an kvinnor i lagstatusyrken, snarare tvartom. Det koper forstas inte enbart ifall tillgangen till sex, utan aven ifall vem som i vidare mening gynnas av strukturerna, men ej heller i den mer begransade fragan rader nagon samforstand om orsakssambanden. Nar exempelvis Kristina Hedberg (DN, 6/1) menar att dejtingappar som Tinder inte gor nagot mer an befaster en redan gallande sexuell hierarki, betonar Johan Anderberg (HD-Sydsvenskan, 14/1) att detta enkom ar partiell sant: Att dejtingapparna inte bara exploaterar ojamlikheten, utan i speciell fras samt skapar den.
Den digitala relationsmarknaden ar, anser Anderberg, ytterligare ett foredome pa stordriftens hansynslosa logik: absolut som den lokala foretagaren gar omkull nar internethandeln nar byn, sa har den snyggaste killen kungen jobbet ej langre sa mycket att komma med, alldenstund hans konkurrenter genast ar – som minst – all andra hanar i hela stad.
Anderbergs betraktelse fran hur kapitalismens utslagningsmekanismer verkar dessutom pa humanistisk niva ar forstas fullsatt giltig – men jag betvivlar att den ar till fyllest djuplodande. Att den digitala kulturen paverkar vara leva genom hur vi rangordnas fran dess algoritmer ar klart, men den paverkar oss i minst oforandrad gall grad genom sin forskjutning fran hur vi uppfattar oss sjalva och varandra. Den dynamik som kannetecknar Tinder ar densamma som praglar den digitala existensen i stort: jaget konstrueras aktivt i genom preferenser och aktiviteter, relationer fortingligas och anvands som identitetsmarkerande tillhorigheter och kommunikation sker bara i former som medger total kontroll. Den enda skillnaden ar att drivkrafterna gjorts mer explicita: Jag framstaller ej blott mitt jag, utan jag utfor det i det uttalade syftet att det amna bli alskat.
Kungen synonym stig som jaget pa jakt efter karlek tvingas foreta sig till ett saljbart ting, riktar det ocksa en analog konsumistisk ogonkast mot sin omvarld: ”Aldrig”, skriver tekniksociologen Sherry Turkle apropa den digitala dejtingkulturen, ”har det besta lattare att filosofera pa potentiella romantiska partners som varor tillgangliga i overflod”. Och det ar har jag antaga att den kapitalistiska logiken nar djupare an hur sa Anderberg antyder, pa ett satt som paminner ifall hur sa serietecknaren Liv Stromquist skildrar i sin ”Den rodaste rosen slar ut”: Den andre upphor att besta intressant som genuint annan, och far sin mening bara i kraft fran att bidra jaget erkannande, ett identitetsbyggande attribut bland flera.
De algoritmer som bedomer anvandarens varde utifran vardet hos de anvandare som gillar henne, far med andra ord djupare konsekvenser an vilken karlekstorstande nia som dyker upp kungen var monitor harnast: Den tycks besta igang aven i var personligt sjal. Vinnaren i denna nya disciplin blir enar, snarare an nagot enskilt befolkningssegment, ett tankesystem – namligen det som villigt spjalkar upp saval den egna personen som den andre till en uppsattning matbara egenskaper, och forhaller sig till relationer som en krasen anvandare.
En annan fraga som ar vard att sinka sig spann ar den hetaste kvinnorna i Egypten om attraktionskraft. Ifall det genast finns vissa grupper som gynnas pa andras bekostnad pa en digitaliserad dejtingma personer som skulle ha gynnats i alla fall? Ett tankevackande besvarande finns att inbringa i den amerikanske biologens Richard O Prums aktuella ”Skonhetens evolution”, dar forfattaren aterger forskning ifall baksida av underben som uppfattas som snygg. Det visar sig att bedomningen fran attraktivitet sker i flera steg, och mycket med direkt motsatt utfall.
Intill en forsta ytlig visuell revision – svajpa hoger eller vanster – tenderar skonheten att vara mer eller mindre skildra, i den bemarkelse att de flesta folk ar overens ifall va som ska uppfattas som attraktivt. Men, och detta ar det intressanta: Vid mer komplext socialt samspel omprovas detta forsta intryck kungen subjektiva grunder, med resultatet att asikterna gar franskilda gallande ett slumpmassigt fordelat satt. Av det skalet, anger forskarna, ar det mojligt ”for ungefar alla att ha relationer dar bada parterna uppfattar varandra som unikt begarliga”.
Vilken ganska fran tilldragning som ar upptanklig kungen Tinder borde besta uppenbart, och i denna fras inneha Anderberg fullstandigt ratt, nog till och med mer riktig an han anar, pro i den digitala dejtingvarlden gynnas den klassiska skonheten inte bara fran databolagens algoritmer, utan av deras vaxelspel med var personlig evolutionara programmering. Men verkligt bekymmersam blir detta forst nar man lamnar svajpandet darhan och betraktar den mer totalt progression som pagar cirka oss, i vilken realitet, starkt intresserad humanistisk narvaro i allt hogre stadium ersatts med digital avsaknad.
Genom att forsamra det manskliga sociala samspelet pa det metod som nu sker, riskerar vi med andra ord att tomma samt mojligheten till realistisk ingaende foralskelse, och till en attraktion som nar djupare an till en schematisk kritik av estetisk symmetri. Till en lust som tar kroppen i besittning, men som i speciell mening kommer ifran fran sjalen: och finns det nagot som kan kurera den till kvantifierbarhet styckade kottkropp som vi latit oss sjalva forvandlas till, sa ar det gott en sadan.
Anderberg aterger en passage ur den franske forfattaren Michel Houellebecqs senaste bok ”Serotonin” for att exemplifiera sin tes att sexuell tillfredsstallelse i och med den digitala revolutionen riskerar att bli en forman forbehallen en snav elit. Sjalv tanker sjalv snarare pa ett citat ur romanen ”Elementarpartiklarna”, skriven fjarran innan dejtingapparnas intag, om hur samtidens individ gjort det romantiska umganget till en fritidssyssla, en sorts noje i vantan pa ett blivande avromantiserat fornuftsaktenskap, till ungefar likadan delar bestaende av sexuell och narcissistisk tillfredsstallelse. ”Naturligtvis”, konstaterar forfattaren, ”har hon gallande sa vis franhant sig all mojlighet till valgang.”