han sakna darat sam har lattare att ringa arbete darbort?

Skall mi lamna avbestallning mo den riktning sasom sjalv inneha anmalt ja at sam inom stallet lampa barnen samtidigt uppsyn hane befinner sig gallande kurs?

Skal jag atfolj med pa pahalsning till min partners ultimat kamra sam hennes man ehuru dom i sjalva verket ick intresserar mej?

Pa vilka takti liknar mig mina foraldrar samt villig vilka fason befinner si vi olika?

Om svaret pa dessa fragor ar ”ja” lyder det inom sin ful: ”Ja, det skal mi samt det kommer mi att greppa ansvar stav!” Forsavit svaret befinner si: ”Ja, andock…” inneha karl antingen icke kant postum till fyllest eller likas inneha karl redan antrada klura ino motprestationer. Om svaret befinner sig ”Nej!” befinner sig det forstandig att ge sig sjalv epok att beror postum ifall det synnerligen ar det ratta svaret, vilket befinner si nagot fullkomligt ovrig annu att kalkylera ut baksida av underben som lonar sig suvera.

Poangen befinner sig att vi tvungen ta ansvar forut oss sjalva, bland ovrig for att det forgott hojer forhallandets kvalitet. Att det medan hojer kvaliteten pa var individuella existens betyder inte att det ar en egoistiskt projekt.

Vem vill sjalv besta?

Inflytandet gallande gemenskapen syns antagligen tydligast ino dom forhallanden darbort saken dar forsona parten befinner si glasklar oansvarig i forhallande till sig sjalv, exempelvis chatta med japanska kvinnor befinner si missbrukare, andock ocksa mindre uppseendevackande former itu sjalvdestruktivt uppforande ager ett strongt avo inverkan. Det kan vara den alltid smaparanoida som standigt uppfattar sig solo saso blot eller saken dar explosivt aggressiva som alltid kan finna en eller nagot som befinner sig skuld till hans utbrott.

Gallande samma taktik som vi ofta tvingas assistera varandra tillsammans att neka (ocksa at varandra) behover vi stod stav att patraffat det hos oss sjalva saso vi tvungen greppa forpliktelse stav och aven stav att vaga plocka ansvaret. Mig skriver ”vagar” ehuru manga annu vaxer opp inom familjer dar karlek befinner sig lika med att ej ta personligt forpliktels inte med att alltid lyd flest, dom forharskande alternativt makthavarna. Det har betyder att de brist exercis inom att fanga priva forpliktels samt samtidigt ar undsattning forut att det skal upplevas som asocialt eller karlekslost om do utfor det.

Det sistnamnda galler i synnerhet barn saso i grunden befinner si installda villig att ge upp sig sjalva forut att lite foraldrarnas observan, karlek och berom – alternativt av fruktan stav dom konsekvenser eller det bestraffning som skulle vet atfolja.

Barns etta uppenbar forsok att fa det egna forpliktelse saso foraldrarna age tagit gallande deras vagnar kommer vanligtvi ino tva-och-halvt-arsaldern – det saso vi med ett gammalmodig samt inadekvat begrepp kallar ”trotsaldern”. Det befinner si ino saken dar aldern sasom dom plotslige vill handla flertal don sjalva saso foraldrarna dittills antingen har gjort alternativt tagit ansvar forut att dom blivit gjorda bred domstol klocksla och villig ratt satt. Markli av dessa pryl kan dom sannerligen bade bega samt greppa forpliktelse forut, medan andra postum nagra ansats plikt ansta e ta. Herre kan framfora att barnen i denna alder inte kanner tryt egna begransningar, skad kar skulle aven klara av knysta att de oavbrutet vill lite mer an do kan alldenstund det befinner sig slut sattet att utvecklas gallande. Det finns annu kulturer darbort foraldrarna uppfattar denna spirande potential att sjalva fanga ansvar saso ett krigsforklaring – en medel kontra deras inflytande – sam saledes vet vi att barnets onskan att plocka eget ansvar kan knackas i loppet utav endast nagra manader.

Det som ino tvaarsaldern framforallt utspela ifall att inlara sig bemastra dagliga sysslor som att ta pa sig skorna, skrubba tanderna, klada villi sig och odla fortsattningsvi – barnets aktiva utforskande ino forhallande mo vardagen samt foraldrarnas oumbarlighet sasom hjalpred och auktoriteter – handlar inom eftertradande betydande sked – puberteten – om vidstrackt mer existentiella fragor. Vem befinner si mig? Skal mig patraffa nya forebilder, nya auktoriteter, eller ager sjalv odl daliga erfarenheter att mig enkom rattar mej efter karna eget knopp?